För en tid sedan började jag arbeta med Hattricks historieprojekt, och trots att jag nästan har spelat Hattrick från allra första början kunde jag inte undvika att bli fascinerad. Fascinerad av spelet och över hur länge det har funnits – nästan för evigt i en sån här genre.
Men jag blev också fascinerad av mig själv, hur löjligt det än låter. För när jag började tänka på de senaste tio åren av mitt liv insåg jag hur mycket vatten som har runnit under broarna och att mycket få saker i mitt liv från tiden när jag började spela Hattrick finns kvar.
När jag började spela Hattrick var jag några och tjugo år gammal, singel och hade mitt första heltidsjobb. Sen dess har jag haft ett långt förhållande, en bunt andra partners, varit singel (igen) ytterligare några gånger, haft ett par anställningar, flyttat in och ut ur några lägenheter och gift mig.
Det här är inga konstiga saker, eller fascinerande för den delen. Det är tvärtom ganska normala händelser för någon i min ålder. Nej, det fascinerande är att jag har loggat in på Hattrick i stort sett varje dag under de senaste tio åren. Allting i mitt liv har förändrats sen dess, men Hattrick lever och har hälsan. När andra intressen efterhand har försvunnit, har Hattrick alltid funnits kvar. Andra kanske skulle kalla det nördigt, men jag väljer att kalla det fascinerande.
Något som faktiskt är mer fascinerande är att jag numera nästan aldrig umgås med de vänner jag hade när jag var i 20-årsåldern. De flesta av de kompisar jag har i verkliga livet i dag har jag träffat tack vare… just det, Hattrick.
När jag för några månader sedan gifte mig var en massa människor som jag har mött på Hattrick inbjudna, men bara en av mina vänner från tio år sedan – och han spelar också Hattrick. Jag antar att om min fru inte hade haft några vänner hade det varit en riktig Hattrick-fest, med en bröllopsklänning som extra krydda.
Jag antar att det här säger en hel del om mig, men det säger faktiskt mer om Hattrick. Jag gick med för att visa världen vilken fantastisk manager jag var, men det dröjde inte länge innan jag upptäckte att Hattrick var så mycket mer än bara ett spel.
Och när jag gick på min första HT-träff på den legendariska Hattrick-mötesplatsen Soldaten Svejk, en tjeckisk restaurang på Söder i Stockholm, upptäckte jag också att de andra managerna inte var feta (eller spinkiga) töntar med tjocka glasögon och tråkiga personligheter som drack Jolt Cola.
De var i stället ganska lika mig, hyfsat normala killar som bara råkade ha ett intensivt förhållande till Hattrick. Och det som är mest fascinerande med min historia är att den knappast är unik, jag vet att många av er har upplevt precis samma saker.
Frågan ”vad händer härnäst?” när det ”nya” Hattrick släpptes oktober 2000 fick svaren att Hattrick skulle få miljoner användare, få en egen regering som skulle få plats i FN:s Generalförsamling och att Björn skulle få Nobels fredspis för att ha suddat ut all fotbollshuliganism i världen.
Naturligtvis hände inte allt det där, men vi har åtminstone kommit en väldigt lång bit på vägen när så många bra saker händer i vår gemenskap, som när användare arrangerar supporterlotterier varje jul för de medlemmar som själva inte har råd att själva skaffa sig supporter, eller den nyligen spelade Peace Cup mellan israeliska och muslimska lag – bara för att nämna ett par exempel.
Allt det här kom tyvärr inte med i historierullarna. Inte än i alla fall. Men vår nya historiebok innehåller en massa Hattrick-nostalgi, säsong för säsong. Jag har grävt djupt i arkiven och det har varit en häpnadsväckande resa bakåt i tiden.
Det är förstås en omöjlig uppgift att pressa in allt i ett historiskt dokument. Den här gången fokuserade jag på viktiga speluppdateringar och ändringar, och försökte dessutom få det ganska kort. Därför har massor av berättelser som förtjänas att tas upp inte kommit med, till exempel den om ”Barbapappa-pesten”, Klonernas krig och om gången när alla nydragna juniorer hette John Doe – för att inte tala om community-händelserna jag nämnde tidigare. Men jag hoppas att jag kan återkomma till de händelserna.
Tioårsjubileet är snart här, så det är hög tid att ta en tur genom vår
historia. Du lär hitta en del saker som du inte visste tidigare, men jag tror också att du får dig till livs en massa minnen och gyllene ögonblick från din egen Hattrick-historia. Det fick jag.
(Till protokollet: Jag hittade en annan sak som har följt med på hela resan. Under alla dessa år har jag fortsatt att lyssna på Smashing Pumpkins. Men det är allt. Jag lovar.)